Etikettarkiv: eftervalsdebatt

Politiska vägval – inte bara personval

Jag har tidigare skrivit om att jag gärna ser en kvinna som nästa partiledare för Socialdemokraterna. Det innebär inte att jag tror att namnet (eller könet) är överordnat allt annat; att det till exempel vore oviktigt vilken politik S driver. Men jag tror att det vore viktigt för Socialdemokratin med en ny kvinnlig ordförande. (De senaste dagarnas spekulationer har dock fått mig att modifiera min önskelista: jag vill att nästa partiledare är kvinna eller ung. Eller både och. När jag berättade det på s-föreningsfikat i lördags så skrattade de och sa: ”du vill alltså inte se en äldre man”, och det var väl i och för sig ett korrekt påpekande…)

Men politiken spelar roll. Politiken och de vägval som en kommande omprövning inom S kräver, är avgörande både för Socialdemokratins framtid som politisk kraft och – självklart – för våra framgångar i nästa val. Det blev extra tydligt när jag läste SvD igår (tack MAX för att ni delar ut SvD till barnfamiljer som vill ha lunch på vägen…).

I en intervju förklarade Veronica Palm, ordförande för S i Stockholm och vice ordförande i Skatteutskottet, att hon stod fast vid såväl förslaget till fastighetsskatt och att hon ville ha en ny förmögenhetsskatt. Dessutom var hon mot sänkt skatt i tjänstesektorn. Som sagt, politiken spelar roll.

Jag gillar verkligen Veronica Palm (har alltid gjort det) även om vi inte alltid är överens i alla politiska frågor. Jag tycker att hon är ett spännande namn i diskussionerna om vem som ska bli ny partiledare. Men hennes uttalanden visar att namnet på nästa partiledare inte automatiskt vinner nästa val för S. Tvärtom, är jag rätt säker på att Veronica presenterade ett program som skulle leda till ytterligare flera mandatperioder i opposition (jag har bloggat om det tidigare, här och här, liksom många andra tror jag att de tre frågorna var farliga ”spökfrågor” för S i valet).

Det där behöver dock inte vara ett problem: om partiet (vilket jag hoppas att vi gör) lyckas samlas bakom en ny rejält omgjord skattepolitik som sänker kostnaden för arbete och som inte uppfattas som hotfull för stora delar av befolkningen så är jag säker på att den kommande partiledaren – Palm eller någon annan – står bakom detta. Jag tvivlar inte ett ögonblick på att Veronica Palm skulle kunna vara en alldeles utmärkt företrädare för en sådan socialdemokratisk skattepolitik.

Men SvD-intervjun visar att det inte går att nöja sig med att prata personer – socialdemokratins utmaning är större än så. Det handlar om att ompröva stora delar av våra politiska förslag så att de tydligt visar för alla svenskar att Socialdemokratisk ideologi fortfarande står stark. Lyckas vi inte med det så finns inte en chans att Veronica Palm (eller Margot Wallström eller Mikael Damberg eller Luciano Astudillo eller Ulrica Messing eller…) blir statsminister 2014. Och eftersom Sverige verkligen behöver en socialdemokratisk regering så är det upp till oss att både välja en klok partiledare och att utforma en klok politik. (Vilket påminner mig om att jag nog borde skriva klart de där blogginläggen om en reformerad socialdemokrati som legat som utkast i någon månad…).

Förnyelseagenda à la ”Säkert!”

”Kan jag få ett tal på torget
Kan vi bygga upp nåt nytt
Jag vet inte vad det nya är men bättre än det här”

Så sjunger Annika Norlin/Säkert! i låten ”Fredrik” (läs min ”analys” av den låten här…). Och vi får faktiskt se till att bygga upp nåt som är bättre än det här. Eller läs bara dessa tre konstateranden (ur vallokalsundersökningen). Det är tre siffror som sparkar:

  • andel S-röster bland fast anställda väljare: 23 procent
  • andel av väljarna som anser att de rödgröna har bäst politik vad gäller den svenska ekonomin: 32% (med 57% för högern)
  • andel av väljarna som anser att de rödgröna har bäst politik vad äller skatterna: 37 % (54% för högern)

De där siffrorna säger något riktigt allvarligt. Det parti som genom den svenska historien drivit en politik för nya jobb, som värnat och stärkt den svenska ekonomin och format välfärden har inte längre svenskarnas förtroende i dessa frågor. Det är siffror som är allvarligare än det otroligt usla valresultatet.

Det var vare sig Mona Sahlin, kampanjen eller något liknande som gjorde att vi förlorade valet. Det handlar om att vi inte förnyat vår politik tillräckligt; att vi inte upplevs som relevanta för tillräckligt många svenskar. Om det handlar om ”medelklass i storstad”, ”arbetarklass i landsbygd”, ”djuphavsdykare på Stureplan” eller ”glada pensionärer” spelar faktiskt ingen roll. Socialdemokratin har inget existensberättigande om vi inte lyckas förena alla gruppers intressen och bära fram en berättelse om hur vår idé om ett Möjligheternas land faktiskt är bra för alla. Socialdemokratin är inte en förkämpe för någon särskild grupp: den svenska socialdemokratins unika framgångar beror på att vi lyckats förena en politik för utveckling och tillväxt med en tydlig politik för jämlikhet och fördelning. Att vi förmått visa för en stor – och bred – majoritet av svenska folket att Sverige tjänar på rättvisa. Att alla tjänar på att fler får leva rikare liv.

Sifforna jag återgav ovan pekar på att vi inte lyckats övertyga svenskarna om att vi står för utveckling och tillväxt. Och det är inte unikt. När vi härom veckan träffade företrädare för Labour i Storbritannien var deras analys nästan exakt densamma: de har förlorat förmågan att vara bärare av modernitet och utveckling. Det som gjorde New Labour (och Tony Blair) så framgångsrika var förmågan att beskriva hur Storbritannien skulle moderniseras och förbättras. Våra brittiska partikamrater pratar om ”politics of aspiration” och när man lyssnar på deras beskrivning så är det nästan bara att byta ut språket och ändra ”soutern Britain” till ”storstadsområden”. (Läs Patrick Diamond & Giles Radice om ”Labour’s fatal southern flaw?”!)

Det är alltså ett hyfsat stort uppdrag att förnya den socialdemokratiska politiken och formulera ett trovärdigt regeringsalternativ till valet 2014… Och då är det fyra områden som Socialdemokraterna måste diskutera ordentligt, jag tänkte återkomma till dem under den närmaste tiden. Men just nu gör jag det lätt för mig. Jag formulerar inte ens mina egna tankar utan låter Annika Norlin/Säkert! (helt ofrivilligt) formulera dessa fem utmaningar…:

  • ”När mänskligheten ruttnar i en hög och alla ba: ’vad är bäst för mig?’/ och ’jag köper vatten på flaska’/ och ’hon älskar inte dig'”
  • ”Hej chefen du har rätt jag borde vara glad / För jag får ryggbråck och 80 öre per dag / Och till julen får vi pennor med företagslogga på / Håll min jacka Martin när jag börjar slå”
  • ”Du har köpt Lonely Planet, åker till ett söderland rätt snart / jag låtsas att det är av kärlek till stan som jag stannar kvar / jag sträcker ut mig, säger ’det är till att vara märkvärdig’ / ’åka härifrån när solen är så härlig som den är, men du är som du är’”
  • ”Får man sluta vara hård / Får man luta sig mot nån / Kan du bygga en låg scen så man får se folk i ögonen”
  • ”Ska vi starta upp en by / ska vi bygga upp nåt nytt”…”kan vi passa in någonstans där man får sköta sitt eget huvud / men slipper sköta sig själv”
  • ”Det är du som borde leda oss, det är ni som borde leda oss / Led mig fel om ni vill, men kan jag någon gång under min livstid få bli ledd av någon som tror någonting?”

Den som vill kan ju fundera på hur Norlin-citaten ska kunna förvandlas till en reformagenda…  (Samtliga Norlin-citat ovan från Säkert!-låtar)